FRAMTID sköljer över mig och Stepano när vi kliver in på Vapiano på Sturegatan mitt i centrala Stockholm. Här är det första vi möts av varsitt plastkort, '- ni vet hur det fungerar?' och ett förvånansvärt enkelt och effektivt sätt att beställa och betala mat och dryck. Vi passerar ett par fåtöljer och soffor i rött läder och kommer fram till en tjugo meter bred köksdisk med olika stationer där jag beställer en hawaii och Stellan en caprese. Förbi baren på tillbakavägen och tar varsin öl, och tio minuter senare sitter vi med varsin nygräddad paj. Hans caprese var lite klent utrustad, men jag fick iallafall ett par ordentliga skinkbitar och för en gångs skull färsk okonserverad ananas. "Smakar helt okay" säger Stellan. Jag vet inte om man ska kalla detta för autentisk italiensk pizza, Vapiano är faktiskt ett mellanting mellan snabbmatskedja och finrestaurang, och ja det smakar gott, men rejäl tomatsås på t.ex. Gastra är nog ändå ett steg närmre kompromissfaktor noll. Glad och trevlig personal, och mycket välsmakande mat till ett klart överkomligt pris. Det går att äta lite vad man är sugen på här, pizza, pasta, sallader.. allt i italiensk anda.
Miljö: Soffor, fåtöljer, höga stolar, låga stolar, högt i tak, myspys minimalism.. lackrött läder och guldbrunt trä, tillsammans med en futuristisk ljussättning, glasdetaljer, svartvit fotokonst på väggarna och en blandning av downtempo/deep house/chillout strömmandes ur högtalarna på behaglig volymnivå. Blimey!
Personalens härkomst: Blandat. Här jobbar alla möjliga typer, men pizzabagaren som kanske är mest intressant gissar jag vara grek.
Klientel: Blandat, inga alkisar - åtminstone inte under sen eftermiddag/tidig kväll.
Prissättning: Prisvärt.
